Lard, ister, smör. Fett.

Detta är en av mina favoritlåtar från en av mina favoritartister som också gjort en av mina favorit konserter. Gåshud och tårar på den.

Dance me to your beauty with a burning violin
Dance me through the panic ’til I’m gathered safely in
Lift me like an olive branch and be my homeward dove
Dance me to the end of love

Eller, egentligen är det väl inte en av mina favoritlåtar. Men den var första på konserten och det var fett som lard. Sjukt fett. Underbart otroligt fett.