Monthly Archives: december 2009

Vill bara klargöra några saker.

Det går inte att vara sassy och sexy i korta klackar. Inte i taxklack heller.

Det är aldrig, never ever, (evah evah) snyggt med hudfärgat läppstift. Jag fattar inte. Folk i min ålder! Som ändå ser normala ut. Typ beiget läppstift. But why?

(Ja, hemma igen efter jul norröver. Inte alls så långt. Sörmland. Men ändå. 13 minus idag. Åkt pulka och sopsäck och badring. Firat jul, ätit mat, fått paket. Ni vet, hela den grejen. Fick bra grejer.)

1 kommentar

Filed under Mig

Jag har ett till rim på lut, men snart är julen slut!

Min syssling ska få Malmö Monopol och biocheck av mig!

I staden där jag bor finns inga kor.
Istället har vi massa kamphundar
och man blir av med väskan om man för länge blundar.
Men det är ett ställe som är helt okej, så dit vill jag ta dig!

Kanske ett besök till våran egna skyskrapa?
Men Rosengård kan du faktiskt rata.
Smaka falafeln, den är Sveriges bästa
sen åk och spela på hästa(r).

Visst hör man om kravaller, hundar och folk som inte tar det varligt,
klart man kan tycka det låter farligt!
Men du kan vara säker fast du tycker dig se en gangster, eller nio,
för när du vill tar du istället pendeln till Södertälje och går på bio!

Lämna en kommentar

Filed under Mig

Asså, liksom. Word!

”Det känns så konstigt när kändisar dör, typ som Michael Jacksson, han finns liksom inte längre, men ändå lyssnar hela världen på hans låtar så man kan ändå höra han.”

Lämna en kommentar

Filed under Mig

Snart är det jul, det är kul. I helgen var det show. Alla sa woww. (nödrim)

Då såg det ut så här. Jag var nöjd till en början, men någonstans blev det fel och sen stelnade leendet. Men jag bryr mig inte så mycket längre. Jag är den lilla i mitten. Go go shorty. (raka armar!)

Tänker att jag kör något sånt här nästa år.

Lämna en kommentar

Filed under Mig

Är ni intresserade av mitt liv, eller söker ni bara tidsfördriv?

Glömde min mobil hos Jonatan innan Babel igår. Osmart. Fick cykla dit innan idag, fullkomligt livsfarligt. Men jag ramlade aldrig. Cyklade visserligen inte speciellt fort heller. Och kallt var det.

Har inte vikt min tvätt än. Ska göra det nu. Sen ska jag kolla film. Äta frukt. Grape.

Lämna en kommentar

Filed under Mig

Vakna utan huvudvärk efter utenatten, drick varannan vatten!

Hej!

Igår var det fest. Först julfest med jobbet, enda tjejen och kände väl att jag ville gärna vinna bowlingen. Vann inte bowlingen, men gjorde strike två (2) gånger. Då blev alla glada. Mest jag. Trevligt ändå. Asså hela festen, sällskapet och ölen och sådär. Fast halva mitt lag fick gå mitt i kalasandet för det skulle sandas och skottas snö. Stackars dom kan man tycka. (ååh blev sugen på paella)

Sen förfest i Jonatans nya lägenhet och det var OCKSÅ trevligt. Jag fick vin och sen gick vi till Babel. Och jag hade kul där med. Helt fantastiskt! Dansa dansa! Mår bra nu, klockan är halv två. Ska fira att det är julafton om en vecka med sushi sen tänkte jag. Nom! Lille fesken ner i maggen!

Nu ska jag vika tvätt och äta äpple.

Hej då!

Lämna en kommentar

Filed under Mig

Vem är det vi ska stämma egentligen?

Jag tror inte många säger emot mig om jag säger att bland den finaste komplimangen jag och mina vänner kan få just nu är ”Vad smal du blivit!” När någon en gång däremot sa att jag var snygg i mina nya former, tack vara lite extra kilon, uppskattades det inte alls lika mycket.

Och vi är ändå tjejer som är stolta över att vi har vettiga åsikter och, enligt oss, sunda värderingar. Vi anser oss själva vara ”politiskt korrekta” och gnäller över ideal, föräldraledighet, kvotering, lika löner etc. Vi är inte de som skulle säga, ”Nej, jag är inte superfeminist. Det är jag verkligen inte.”

Men är det då okej att ständigt leta benknotor och bli extra glad när en gammelfaster säger att man minsann är FÖR smal och att man måste äta upp sig. Att lite malligt berätta att de på jobb minsann sett att jag blivit mindre. Eller att gnälla över sin vikt när man faktiskt nästan är underviktig?

Känns det inte fel? Jag tycker det är så sjukt att jag blir glad och känner mig nöjd med mig själv för jag kan dra på min mina gamla jeans i storlek 25. Lika sjukt som jag tycker det är att det är säkert någon av mina vänner som blir lite avundsjuk över en sådan sak. Speciellt om de just då kanske insett att de inte längre får på sig klänningen de hade den midsommaren det regnade hela kvällen. (som för övrigt mycket väl kan vara sommaren i tvåan på gymnasiet)

Har vi inget annat att vara glada och stolta över? Eller det vet jag att vi har, att vi är. Över prestationer i skolan, grejer vi vågat göra, saker vi orkat ta oss igenom eller det vi är duktiga på. Men hur mycket av det räknar vi in när vi värderar oss själva? Hur mycket i förhållande till fettvalken (eller snarare dess frånvaro), rätt klädstorlekar, komplimanger (som många gånger säkert mer bör klassas som konstateranden) och, let’s face it, antalet gulliga sms/fem i tre ragg i inkorgen.

För det som står högst i kurs är en smal midja och hur mycket uppskattning man fått av sitt senaste ligg.

Lämna en kommentar

Filed under Mig