Att leva som man lär, om äckligt kaffe och ångest.

Jag tänker att det jag gör på internet ska göras så att jag känner att det är en vettig inspiration för mina systerdöttrar och systerson för den delen.

Jag kan ranta om objektifiering av kvinnor eller annat samtidigt som jag inte inser att jag antagligen vilt kastar sten i det glashus jag står i.
Jag kan titta på snygga tjejer på instagram som får massa likes och bli lite avis. Samtidigt som jag inte vill att tjejer hela tiden ska jaga uppskattning för sitt yttre.

Jag vill inte att min systerdotter ska posta bilder av sig själv i syfte av att räkna likes och peppkommentarer för att känna sig fin och glad i sig själv. Jag vill  ju att hon ska värderas och värdera sig själv utifrån prestation. Då kan ju inte jag lägga upp pussmunnar, tunga ögonlock eller hårsvall i motljus för att kamma hem enkla uppskattningspoäng i internetvärlden.
Jag vill inte att hon ska känna att power walks, fibrer och sockerfritt premieras av omvärlden.

Tjejer i yngre tonåren kommer in på jobb ibland och köper kaffe med sockerfri karamellsyrup, mitt hjärta brister. För ingen INGEN kille ber om det. Det är så jävla orättvist, tjejerna har bergis mer ångest än killar och ovanpå det ska de behöva dricka äckligt kaffe.

Vad för slags kvinna vill jag att mina unga medsystrar ska växa upp till och hur kan jag bidra till det? Utifrån det ska jag försöka leva mitt liv.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Mig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s