Vintern

Är så pepp på julen i år, även om känslorna kring vintern är lite ambivalenta. Nu förra året for jag till Mexico och var borta hela vintern, nu har jag istället flyttat hem till kära Malmö. Vilket jag har sett fram emot och är glad över, flytta in i min egna lägenhet igen, hänga med kompisar och kunna cykla överallt. Men själva vintern är ju så lång och mörk och har liksom hunnit glömma på ett år hur man ska klara sig genom den. Sen att min kille ska bo i England lika länge som vi var och reste förra året gör inte saken bättre.

 

Men jag har sparat små minnen som jag tänker plocka fram när jag cyklar i motvind och bannar Malmös frånvaro av stiltje.

 

Som när vi skulle ta en kort (3-4 timmar) busstur i Nicaragua och såklart var nästan lite sena till dagens enda buss, dessa små föredetta amerikanska skolbussar byggda för små amerikanska skolbarn, och den är proppfull. Vi snackar fullare än bussen hem från Malmöfestivalen en fredagskväll, bah, nä vi kommer inte få plats, men jo, en snubbe slängde vant upp våra väskor på taket och tyckte vi skulle stå på trappstegen upp på bussen, med de typ tio andra som redan stod där. Sen så organiserade han om alla som stod upp (och även satt ner, pga barn/förälder har första tjing på sittplats, snällt) enligt avstigningsplats för att få plats med ännu fler människor, han lyckades genom att instruera folk hur man skulle stå i gången, nej man fick inte stå tio cm till höger och nej, du måste stå med höften på detta hållet så att denna mannen får plats här mellan. Dan som mest hela tiden var huvudet längre än alla andra fick stå böjd som en räka pga lågt i tak, och redan blöt av svett (pga varmt och språngmarch till buss) och på dåligt humör, säkert också törstig/kissnödig men eftersom ”tres horas” också kan betyda fem och bussen inte stannar för kisspaus så vågar man inte dricka speciellt mkt vatten. Någonstans här har vi väl lämnat busstationen men stannat för att plocka upp mer folk längs vägen som vi innan gick på. (Kunde inte någon sagt det så hade vi sluppit SPRINGA till bussen?!) Eftersom jag är en liten människa led jag inte så mycket av dessa bussfärder, vid de tillfällena sa jag till Dan att kom ihåg detta, spara detta varma svettiga, kissnödiga, obekväma minne med dess pumpande latinomusik från sprängda högtalare på högsta volym i bakgrunden och plocka fram det när det är kallt och mörkt och tråkigt. Det är inte ofta han är arg den mannen men dessa resor plockade fram hans, vad vi kan kalla, mindre glada sida, jag minns faktiskt inte vad han svarade men antagligen att han aldrig skulle sakna det. Jag kan nästan lova att han tar tillbaka det nu och frågar ni mig så är det minne jag inte vill vara utan.

Annonser

1 kommentar

Filed under Mig

One response to “Vintern

  1. Shouldn’t have left England! haha. How is it back over there?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s